Traditionsenligt framförde de nordiska förstaåringarna, tidig morgon den första december, ett luciatåg i kantina.
Brist på framförhållning och tidsbrist ledde till att luciafirandet blev något improviserat. Men det blir det å andra sidan kanske alltid på ett ställe som rcn. Men vad spelar egentligen för roll att majoriteten av luciatåget bär lakan istället för lucialinnen, att tärnorna saknar glitter, att sångerna framförs med varierande tonsäkerhet och att lucians krona är en smula svajig när ljusens högtid firas? När luciasången framförs på 4 olika språk, lucian är svensk (yey!) och vi delar vår kultur med andra?
Ingen som helst skulle jag vilja säga.
Reaktionerna efteråt var blandade, men många för många av de andra eleverna var det första gången de upplevde ett luciafirande och de flesta var väldigt positiva till den nya erfarenheten. Till skillnad från förra året verkade det inte vara någon som misstog det för ett Ku Klux Klan utspel. Jag tar det som ett positivt tecken.. Det hela föll mycket bra ut, särskilt som vi hade tagit oss tid att baka drygt 200 lussebullar som vi bjöd på.
