Varför?
Varför har de tio svenska förstaåringarna på UWC-skolorna inte skrivit ett enda inlägg på sin egen blogg?
Jag ska försöka svara, men framför allt ska jag börja. Jag tar mig an den ärofulla uppgiften att starta ett nytt kapitel (om man inte räknar det trevliga välkomstinlägget). För det är ju det vi är, vi förståringar – en ny början.
Med Jag menar jag Kornelia Johansson, från den otroligt tongivande svenska staden Värnamo, som befinner sig på Red Cross Nordic UWC i Norge. Jag är här med sju andra svenska förstaåringar.
Jag ska svara – och börja, det här genom att beskriva vad vi gjort istället för att skriva blogginlägg. Det är förstås individuellt för oss alla tio, men jag tror ändå att vi har flera gemensamma faktorer.
För det första tror jag att vi alla har varit med om otroligt många nya upplevelser och insikter – under en otroligt kort tid. Jag har upplevt en tidsbrist som jag aldrig sett skymten av tidigare, och där ligger väl mycket av orsaken till varför vi inte hunnit med allt.
Vi har också lärt känna många nya människor, vi har lärt känna nya ämnen och nya omgivningar.
För oss i Norge är det dels fjorden, men framförallt regnet, som dominerar vårt synfält. Jag minns min första dag på campus, jag blev snabbt introducerad till vardagslivet på collage – inte minst av det hällande regnet
Vi har hunnit med en Environmetal Global Concerns – med olika workshops om globala miljöproblem. Vi har haft PBL-week, med många olika intressanta aktiviteter (såsom skindiving, kayaking, climbing, storytelling, conflictresolution, chess etc.)
Dessutom har vi haft en otaliga mer spontana event, intressanta EAC och så flera shower. Firstyears show och European show avlöpte väl med stor inblandning av svenskarna! Nu laddar vi för julshowen som går av stapeln ikväll.
Jag skriver snart igen, och beskriver vår sista vecka på teminen, även om normen för andra inlägget kanske är att skriva om första veckan.
Det ni kan hoppas på då är lite mer nyanserad svenska, lite mer information och sist men inte minst; bilder från RCN’s Lucia!
Rara Zvakanaka!
(godnatt på sona)
//Kornelia
