I slutet av sommaren 2015 spenderade jag två fantastiska veckor i Istanbul på UWC Short Course ”Building Bridges Between Crossroads”. Innan avfärd var jag lite nervös över hur det skulle bli, vad jag skulle uppleva, vem jag skulle träffa och så vidare men jag kände ett lugn eftersom min magkänsla sa mig att resan skulle bli bra. Och otroligt mycket bättre än bra blev den!
På flygplatsen träffade jag några av deltagarna. När vi sedan kom till Republika där vi bodde träffade jag fler. De kom från Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Alla var väldigt intressanta och kom med idéer och tankar som jag aldrig hade tänkt. Trots att vi kom från olika kulturer och bakgrunder var vi väldigt lika. Vi hade samma värderingar och samma mål, att försöka påverka samhället till det bättre och göra skillnad.
Kursen var uppbyggd på temadagar där varje dag hade ett tema. Det var allt från ”migration”, ”urbanisation” och ”civil society” till ”dialog day” och ”social movement”. Under temadagarna lärde man sig mycket, men mest lärde man sig under rasterna när man pratade med varandra och hade spännande diskussioner om allt från olika kulturers mat till hur man skulle vilja lösa alla världens problem. Det var oerhört intressant att få en förståelse för andras kulturer.
Under mina två veckor i Istanbul inspirerades jag väldigt mycket av de andra deltagarna. Vissa temadagar var ”break out days” där vi besökte hjälporganisationer. Bland annat fick jag en inblick i organisationen HADD som hjälper flickor i de turkiska bergen att få jobb där de gör mattor så att de inte blir bortgifta för tidigt. Flickorna får lön samt skolgång.
En annan organisation hjälpte hemlösa i Istanbul. Vi var cirka sju deltagare och två ledare som besökte hemmet där de bodde. Det var jättelitet och vi fick knappt plats och senare på kvällen skulle nästan dubbelt så många personer som vi sova där. Hela kursen blev verkligen som en väckarklocka för mig att vi i Sverige har så mycket fler privilegier än vad vi förstår.
En av de bästa dagarna var Dialog day. Då åkte vi till en park och satt i grupper och reflekterade över kursen och det var då jag verkligen tog in på riktigt hur mycket jag hade lärt mig. Trots att jag bara var där i två veckor så utvecklades jag enormt, jag fick bättre förståelse för omvärlden, större självförtroende och det viktigaste av allt vänner för livet!
Nu några månader senare besökte jag min tyska bästa vän Lara i Chemnitz i Tyskland, antagligen en plats jag aldrig skulle besökt om det inte var för UWC Short Course. Det var superkul men samtidigt väldigt jobbigt eftersom jag blev påmind om hur mycket jag saknade alla från kursen, allt från ledare till deltagare. Vi har ibland Skype-samtal flera stycken samtidigt och håller kontakten via Facebook. Det är superkul att höra hur alla har det efter kursen och vi pratar mycket om roliga minnen.
UWC Short Course gjorde min sommar till den bästa någonsin! Alla deltagare fick uppleva så mycket tillsammans, vi delade mycket skratt men även tårar och vi kom verkligen nära varandra. Jag rekommenderar verkligen alla att söka till UWC! Det har gett mig så mycket och om man har fått en smakbit på UWC så vill man bara ha mer.
I januari 2015 börjar jag på Waterford Kamhlaba UWC of Southern Africa. Om UWC Short Course var fantastisk kan jag inte ens föreställa mig hur bra det kommer att vara på en UWC-skola. Jag ser så otroligt mycket fram emot att åka och jag förstår knappt vilket äventyr jag ger mig in på.
Än en gång, sök! Du kanske inte kommer in på en skola men du kanske kommer till en UWC Short Course som ger fantastiska upplevelser, erfarenheter och framför allt kontakter med andra kulturer, något som känns otroligt viktigt just nu när världen är på väg att bli allt mer uppdelad.